Nu har vi också fått en hel del snö. Vet inte hur mycket men det har varit en del för snöskottarna att jobba med. Det blev ju ett ordentligt snöoväder här i Stockholmstrakten, häromdagen, dessutom hårda vindar så det var besvärligt ute i trafiken. Som bra var så behövde vi inte ut den dagen och tog inte heller någon morgonrunda. Det skulle ha varit svårt för mig att gå på oplogade trottoarer.

Så här såg det ut på ena sidan av lägenheten då jag skulle försöka att fota snön utanför fönstret, genom rutan.

Även den andra sidan var det svårt att se något. Men, jag förstår barnen, så trevligt de ska ha det nu då de får leka, åka pulka eller kälke i den vita snön.

Den tiden är förbi då jag älskade att leka i snön. (Åldern skyller jag på)

Kommer ihåg att då jag var ung och bodde i Ångermanland så var bland det bästa jag visste, då vi barn var ute och lekte på vintern, att göra snögrottor, snölyktor och bygga labyrinter. På dessa stora ”lägdor” (ett norrländskt ord för fält eller äng) var det hur roligt som helst att göra, i ett barns ögon, enorma gångar och sedan försöka att hitta utgången. En rolig tävling.

På tal om Ångermanland så mötte vi en dam i går morse på vår morgonrunda som också är därifrån. Ett lustigt sammanträffande. Förr om åren såg vi ofta henne, stannade och pratade ibland, men nu händer det mera sällan.

Hon sa att hon var hemma och bakade bröd den dagen ovädret var och då sa jag att vi äter mest hårt bröd.

”Inte tunnbröd, väl?” frågade hon. ”Jo”, sa jag  ”som ung bakade vi vårt eget tunnbröd i vår bagarstuga”:

”Tunnbröd är gott, jag kommer från Norrland, där äter man gott tunnbröd”, sa hon.

”Varifrån i Norrland”?  Ångermanland, en ort utanför Sollefteå”. Tänk så liten världen blir ibland. Nu bor vi grannar här i Sundbyberg.

Vi skulle kunna prata sinsemellan så få skulle förstå.

"Man gå som na ranglet på na blåis´n och nalta sevlet å. Ett erbarmlet vä´r så man vorte sänke".

Vilket betyder ungefär:

Man går så ostadigt på blankisen och lite sävligt också. Ett eländigt väder så man blir försenad.

Vid vår runda i går så var det så här fint då solen började komma upp.

Snön är verkligen vacker. Jag tycker i alla fall det. Mars månad, då får det gärna vara snö om det inte blir halka också, men här har de varit duktiga med att ploga och sanda.

Många snötyngda träd och buskar.

Länge sedan jag skrev någon liten barnhistoria. Denna är sann.

I Svenska Kyrkan i London gick flera av diplomaternas barn i söndagsskola. En söndag talade man om Paulus och Silas som kastats i fängelse, som det står om i Bibeln. Läraren frågade barnen:
”Vad tror ni att det kunde finnas för anledning till att så goda och snälla människor, som ville alla väl, kunde hamna i fängelse”?
En sexårig diplomat son svarade mycket allvarligt:
”Ja, om jag inte är fel underrättad, så var nog den onde med i spelet”.