I går var det en dag som gick i firandets tecken. Jag och Mysingen har varit gifta i 13 år. Som ni vet så tycker vi att så fort det finns något att fira så gäller det att passa på. Lite guldkant på tillvaron kan aldrig skada.

Dagen började med en sovmorgon. Jodå, vi sov också. Men ni som känner oss vet att för oss gäller det upp i ottan för en morgonpromenad, men inte igår. Då vi kände oss mogna steg vi upp och bland det första jag såg var ett brev till mig.

Måste ju vara till mig.

Jo, ingen tvekan, det är till mig. Ett hjärta, det första denna dag.

Inuti, ännu ett hjärta, eller det var två faktiskt. En fin dikt till mig, hade Mysingen också skrivit.

Det var ett busväder ute, hård blåst och snö som dalade ner. Men jag hade beställt tid hos min hårfrisörska, så det var bara att ge oss ut. Som tur var så märkte vi inte av så mycket av halkan. Men, lite jobbigt var det att ta sig fram. Idag verkar det vara ännu värre. En gul varning är utfärdad i Stockholms området, från igår mitt på dagen till cirka klockan 17 i eftermiddag.  Så ta det lugnt ni som måste ut.

Mysingen följde med mig till salongen och kom sedan och hämtade mig då jag var klar. Är så tacksam för det. Annars måste jag nog ha fått ta taxi och det är ju inte billigt. Dom pengarna kan man ha till något mycket trevligare.

Det var precis vad vi gjorde sedan på eftermiddagen. Använde pengarna till något trevligt. Vi vandrade iväg till en liten restaurang vid Tuletorget, inte långt att gå men det var förutsättningen för att vi skulle kunna göra ett restaurang besök, att det låg nära. På grund av mig och på grund av vädret.

Det var lugnt och skönt, rent och fint.

Jag gillade de tallriksunderlägg som de hade. Det blev så att säga, lite guldkant på tillvaron igen.

Maten var mycket god och vi var hungriga så vi åt med god aptit.

Sedan började flera hjärtan att dyka upp. Då jag skulle ta sista tuggan så såg jag att den hade bildat ett hjärta. Vad är oddsen för det? Jag lovar, jag har själv inte medvetet gjort så att detta som liknar ett hjärta, bildades.

Servitrisen gav Mysingen en kopp kaffe och vad låg där? Jo, två hjärtan.

Servett med hjärtan på. Ja, jag säger då det.

En poet, född i Tyskland i slutet av 1700-talet, Friedrich Rûckert lär ha sagt:

I samma utsträckning

som du vill ha,

måste du ge.

Vill du ha ett helt hjärta,

så ge ett helt liv.