I natt då jag låg vaken och försökte att somna om, gick tankarna tillbaka till hur det var förr. Förstår att jag inte fick mycket med sömn, då jag inte kunde komma bort ifrån dom minnena.

I huvudet började det att cirkulera hur svårt och jobbigt dessa ungdomar verkar att ha det, som växer upp i dagens samhälle och hur många kommer i kant med livet och måste, av någon anledning, ta till våld. För att hävda sig, för att visa att man är någon, på grund av grupptrycket, ja det verkar finnas många olika anledningar. Men varför kan inte samhället göra något får vi höra? Inte vet jag, men det är inte lätt om inte barnen får lära sig att ta hänsyn till sina medmänniskor, lära sig det i tidig ålder.

På vår morgonrunda för några veckor sedan, så träffade vi en man som hade arbetat mycket med barn och ungdomar och han sa så här:

”Det är viktigt att ge barnen regler och normer då de är små. Det är före 3-års åldern som de ska lära sig de grundläggande sakerna”.

Barn börjar vid 3-4 år, bilda sig en uppfattning om sig själva och sin omgivning, börjar observera andra och vill göra likadant. Så viktigt att vi är bra föredömen och att vi ger dom sunda värderingar, kärlek, omtanke och empati för andra människor.

Sedan är jag av den uppfattningen också, att det är fint att ge tonåringar en uppgift eller i alla fall något att göra. Lek, spel, idrott eller arbete, bara det får dom att känna sig viktiga, de behövs och de hinner inte gå och ”slå dank”.

Då jag kom så långt i nattens tankar så gick dom tillbaka hur det var då jag var ung. Inte hann vi med att göra så mycket med bus. Efter skolan var det jobb och läxläsning och den tid vi kunde få över ville vi leka och ha roligt.

Eller ännu längre tillbaka, då min pappa var ung.

Här ett utdrag ur en intervju som min äldre bror Carl-Eric har spelat in då pappa berättade om sina unga år:

”Jag gick i skolan i Kärrsjö något år 1909. På sommaren for jag till vallskogen. Jag har gått lite i skolan. Jag gick några klasser i Remmarn också. Jag var hos Holmgrens i Remmarn tre somrar och två vintrar. Jag var nio år gammal då jag vallade första året, då fick jag det första året 3:50 per ko. Jag tror att jag gick en klass innan jag for till Remmarn. Jag var bara nio år då jag flyttade, då jag vallade kor första året. Jag var aldrig hem på helgerna, jag följde pappa  hem på julen. Jobbade lite efter skolan, jag var ju så ung. Jag fick då ingen lön för somrarna, de födde ju mej på vintrarna.”

Betänk att min pappa endast var 9 år då han ensam var ute i skogarna, veckovis och vaktade kor. Natt och dag.

Det var inte alltid bättre förr. Men det var onekligen annorlunda.

Vi är inte här förgäves.

Ensamma har vi ej gått.

Före oss har många vandrat,

samma väg i tro och hopp.