Det gammalmodiga begreppet att vara tillfreds

med sig själv och världen är, trots all framstegstro,

vare sig vi vill anse det som sanning eller inte,

nyckeln till lyckans hemlighet.

I morse tänkte jag, men hjälp, det kan väl inte vara fredag redan, men det var precis vad det var det och dessutom den 2 december.  Det regnade ute men vi tog en liten promenad till återvinningsstationen.

Denna vecka har gått fort för det har rört något omkring oss nästan dagligen och då går det snabbt. Vi som pensionärer hinner inte så mycket som då vi var yngre. Jag till exempel, skulle vilja ha endast ett åtagande per dag. Eller vissa dar så känns det som inget åtagande räcker mer än väl. Då får det väl bli så.

I går blev det flera stycken, jag ska nämna två.

Vid niosnåret åkte vi tunnelbana in till storstan för att besöka min hjärtdoktor. Det var dags att kolla batteriet på pacemakern igen.  Det var ju bara 3-4 månader sedan jag kollade senast men nu kan det gå fort, sa han förra gången. Och, det hade det tydligen gjort så han skickar en remiss till S:t Görans sjukhus där de ska byta batteriet. Jag har haft detta nu i 11 år. Det var 5 dagar efter min 70-årsdag som jag fick pacemakern inopererad. Operationen blir kanske i januari, vi får se.

Sedan var jag och köpte mig ett par rediga vinterstövlar. Tänk jag fick tag i ett par som jag tror ska vara perfekta. Men, å andra sidan så har jag trott så förr. Då jag har provat i affären har de varit perfekta, men sedan då jag varit ute på en morgonpromenad så har de inte uppfyllt mina krav. Men, nu hoppas jag verkligen på dessa. För jag höll på länge och provade, många olika och det vore väl roligt om det lyckades denna gång.

Det är inte kul att åka tunnelbana och röra sig ute bland mycket folk, då man är som jag. Men Mysingen var mitt stöd och vi kom hem ordentligt.

Häromdagen fick göra som kungen, vända blad och det gjorde jag på min almanacka till sista månaden i år, där det står detta. Med ljus och hyacinter.