Jag känner en äldre dam, hon fyller 99 år nu i sommar. Hon ringde mig igår och talade om att hon skulle opereras för cancer. Ja, jag visste att hon skulle opereras men inte när. Det hon var så frustrerad över var att hon skulle opereras dagen före midsommaraftonen.

”Midsommar har alltid varit min helg och nu förstör dom den för mig”, sa hon. ”Om du hade ringt mig häromdagen då jag fick beskedet så skulle jag inte kunnat prata med dig, så upprörd var jag, fick inte fram ett ord, men nu har jag lugnat ner mig”.

Jag kan förstå henne till viss del, samtidigt som jag är glad över att hon får sin operation och inte behöver gå och vänta hela sommaren. Det jag blev frustrerad över var att hennes son skulle resa bort över midsommarhelgen och inte skulle följa med sin mamma till sjukhuset. Hon är ju i alla fall snart 100 år. Jag frågade och hon sa då att hon skulle få sällskap av någon från där hon bor. Det känns bra.

Några bilder ifrån vår morgonrunda.

Tulpanerna lyser så fint.

I Tornparken såg vi två harar som satt alldeles blickstilla. Vi stod en bra stund och tittade på dom, men de satt kvar.

En fin röd hjälm på en bänk, också i Tornparken. Glömd och övergiven.

En till hjälm. Hur kan de bara glömmas bort.

Här en grön hjälm, på en hyrcykel. Tror någon att hjämen ska finnas kvar dagen efter. Detta är ju i tidiga ottan och nästan alla ligger ock sover förstås. Så många hjälmar, de kostar ju pengar.

En käpp. Någon klarade sig kanske utan käppen på hemvägen. Hoppas att ägaren hittar den igen.

Detta är inte glömska, detta är slarv. En flaska slängd på trottoaren. Farligt om inte hundägare, till exempel ser upp.

Några gator längre bort, ännu mera glas.

Men, då är det inte slarv eller glömska, utan förstörelselusta.

Utsikt från en bro över järnvägen som ska grävas ner under jord.

Jag ska väl inte glömma att visa ett hjärta. Tre hjärtan är det ju.

Av alla de gåvor som en

vis försyn har givit oss för

att forma livet absolut lyckligt,

är vänskapen den skönaste.