I dag är det marsipanens dag.

Det finns många som tycker om marsipan. Det kan vara i godis eller tårtor.  Jag kan äta det, men det är inte något som jag ”måste” ha, eller jag menar, kan bli sugen på som på till exempel choklad. Det blir en helt annan sak.  Marsipan är i min smak så söt.

Eftersom jag tycker att det är så sött, så kollade jag på nätet hur man gjorde egen marsipan. Det stod: 200 g sötmandel, 1 äggvita, 1,5 msk vatten, 2,5 dl socker och 3,5 dl florsocker. Otroligt mycket socker, förstår att det smakar sött.

Det gjordes marsipan redan under antiken, fast då använde man honung istället för socker. Marsipan av modern typ är känd från 900-talet och då från Persien. I Sverige kom den först på 1520-talet. Biskop Brask skrev om marsipan i en bok den tiden. Då såldes marsipan mest på apotek och ansågs vara bra mot impotens och förstoppning.

Biskop Brask, ni vet han som sa: ”Härtill är jag nödd och tvungen”. Det var när Sten Sture drev igenom att ärkebiskopen skulle avsättas som Brask satte en ”brasklapp” som han fäste vid sitt sigill.

En fransk astrolog lär ha sagt om marsipan: ”Det kan användas som medicin men är mycket gott att äta när som helst”.

Marsipankonfekt av finare sort, började under 1800-talet spridas från tyska Lübeck, ja även från Odense i Danmark.

Då Mysingen och jag, år 2010, var på en bussresa till just Lübeck var vi och besökte en marsipanbutik, som en familj som hette Niederegger grundlade redan 1806. Jag vill lova att det var en upplevelse. En mängd fina konstverk gjorda av marsipan. Det var från kända byggnader till välkända personer.

Jag köpte med mig två marsipansaker därifrån som jag fortfarande har kvar. Katter, det gick ju inte för mig att äta upp marsipankatter, så jag ställde in dom bland mina andra katter som jag har. De står i mittersta raden, i mitten, fortfarande i sitt plastomhölje. I vanliga fall står de längre bak i hyllan.

Det var en härlig resa vi gjorde. Vi fick se så många vackra vyer. Både i Tyskland och Österike.

På samma resa besökte vi även Mainau, en ö i Bodensjön och fick se en enorm blomsterprakt. Det glömmer jag inte.

Resans egentliga mål var passionsspelen i Oberammergau, som uppförs vart 10:e år, sedan 1600-talet.

Här är vi på väg att sätta oss vid utomhus scenen.

Kanske jag skulle skriva resereportage om några av de resor som vi har gjort.

Sigmund Graff har sagt:

Det bästa med en resa upplever

man därhemma,

dels före, dels efter.