I går hade vi en hel del snö här hos oss och det kändes ”hemvant”. Nu har vi fått regn så i morse då vi vandrade ut var det smålurigt att gå, men vi gick bara i en halvtimme så var vi hemma igen.

I går fotade jag denna snögubbe.

I morse var den nästan borta. Då det regnar smälte snön undan snabbt.

Märkligt hur ens barn- och ungdomsår, hur det var då, sitter kvar i minnet. Vissa saker kommer jag så väl ihåg, men tror att mycket har jag glömt också.

Men jularna sitter i minnet. Många bra minnen, andra också, men det ska jag inte komma in på här.

Min yngsta bror har sänt mig denna bild. Vår lilla stuga är nästan inbäddad i snö, isig och kall. Vi längtar dit, kanske det blir till våren, hoppas. Nu har det kommit ännu mera snö däruppe i norr och orange varning är det utfärdat där idag.

Pappa letade alltid efter en snygg gran, tidiga höstar, som vi kunde ha som julgran. Eftersom han hade egen skog så var det bara att hugga ner någon som passade.  En utomhusgran  och en som vi skulle ha inomhus.  Närmare jultiden så högg han ner dom och de fick stå utanför tills julaftonmorgonen.

Här är köket där granen stod. Fast denna bild är från julen för några veckor sedan.

Det var också pappas uppgift att klä granen. Märkligt, men så var det. Jag tror att min pappa var mer för att fira jul än min mamma. För henne var det mest mera jobb. Huset som skulle städas. Främmande som skulle ha mat. Det var mycket detta att gå hem till varandra och äta julmat. Plus att vi barn skulle ha fina kläder till söndagsskolfesten.

Julklappar under granen hade vi också då jag var liten. Pappa slog in klapparna i salen, dit fick vi inte gå dagarna innan jul.

Jag kommer inte ihåg att jag trodde på tomten, men vet att min pappa satte ute en skål med risgrynsgröt på julaftonskvällen. Jag frågade honom varför och han svarade att tomten måste få känna att det är jul.

”Det finns ju inte jultomtar på riktigt” sa jag.

”Finns dom inte? Hur kan du vara så säker på det? Titta efter i morgonbitti om skålen är tom”.

Jag tittade efter och visst var gröten borta och skålen tom.

Ofta hade vi jultomtar som kom och delade ut julklapparna också. Jag minns farbror Elof, farbror Pelle och farbror Theodor. Vanliga stearinljus hade vi på julgranen och en julafton så hände det som inte fick hända. Julgranen fattade eld, den var torr och glittret brann bra. Men dom tre tomtegubbarna såg vad som hände och släckte elden.

Nu för tiden har vi elektriska ljus i våra julgranar och det är ju betydligt säkrare.

Var rädda om er och varandra.

Lyckan bor inte i egendomar

och inte i guld.

Lyckokänslan har sin

hemort i själen.