Nu har vi haft det mycket varmt i så många dagar och endast lite regn. I mitt tycke alldeles för varmt. Jag mår inte bra då det blir så här, eller mitt hjärta tycker inte om det. Börjar mer och mer förstå att det finns många äldre som inte klarar detta. Dagarna går och jag gör ingenting, orken finns inte. Blir inte av att jag bloggar heller, men tänkte försöka att visa lite flera bilder ifrån Värmlandsresan som vi gjorde.

Karlstad, som vi besökte, är verkligen intressant på många sätt. En liten trevlig stad, det verkade lugnt och skönt och vi fick tillfälle att se en del av staden, men mest genom bilfönstret.  Kunde inte gå så långa sträckor. Eftersom vi gick där i den fina trädgården på Alsters Herrgård och i och vid Domkyrkan så var ryggen och höften trött, men vi ville också se Brigadmuséet i Karlstad och där var det minsann en hel del att gå. 

Brigadmuséet. Det är ett militärt, försvarshistoriskt museum som handlade mycket om tiden 1945-1991. Kalla krigets dagar, som den tiden kunde kallas. Det är ett rätt så nytt museum, invigdes 2013 och riktar sig till både barn och vuxna.  Det är ett upplevelsemuséum där man får känna, lyssna och läsa om hur kalla kriget påverkade Sverige.

Det var ju en annorlunda färg på denna stridsvagn.

Mysingen provade på att vara överbefälhavare för en stund. Satt och påminde sig om gamla tider, för  60 år sedan.

Så här gick det till en sommardag 1964 på LV3 i Norrtälje:

Överbefälhavaren hade under sin semester lämnat över befälet till Luftvärnsinspektören, som under en veckokonferens lämnat över ansvaret till översten på LV3, som hade måst ta ledigt under eftermiddagen på grund av läkarbesök, till kapten Stigman på kompaniexpeditionen, där mysingen då tjänstgjorde. Kapten hade gått till officersmässen för att fika, men dröjde. Rustmästaren, som skulle hålla ställningarna, blev också kaffesugen och bad mysingen hålla ett öga på det hela. I och med detta var faktiskt mysingen befordrad och beordrad till svensk överbefälhavare - men bara i några minuter, för kaptenen kom snart tillbaka och inget krig hade hunnit starta.

Jag fick tänka tillbaka på hur det var alla dessa år som jag gick och stämplade. Nja, jag har ju aldrig "gått och stämplat", som det heter då man befinner sig mellan två jobb, men då vi hade stämpelklocka på jobbet. För många var det stressande. "Kan inte du som kommer så tidigt stämpla in mig"? Nej se det gick jag inte på. Okamratligt? Ja, kanske.

Rödhårig som jag, men kanske inte av samma anledning om jag läser nedanstående skylt.

Detta fortskaffningsmedel verkar vara lite riskabelt, men ibland hade nöden ingen lag.

Denna Volkswagen buss stod också i muséet, som ett minne.

Vi åkte vidare via Säffle och Åmål.

Lunchen den dagen intog vi på Åmåls Stadshotell. Det var så fullt därinne då vi kom så vi undrade om de alltid hade så mycket med folk. Fick reda på att det den dagen och tiden så var det billigare lunch för pensionärer så det var därför det  var så många äldre där och fullt.

Pampig trappa fanns det.

Vill önska er mina bloggvänner en Trevlig Midsommarhelg.

Tänk att få vakna tidigt en morgon,
utan att sakna natten som var.
Jag älskar livet som Du har skapat.
Tack käre Far för livet Du gav.