Vi har nu kommit tillbaka hem, ifrån vår tripp till Värmland, har varit hemma flera dagar och tagit igen oss. Det låter det. Måste vila efter det att vi varit på semester. Ja, jag säger då det.

Resan har gått bra, utan missöden och det är vi så tacksamma över. Det har varit, emellanåt lite jobbigt, men inte att undra på, vi är inga ungdomar längre, fast vi vill så gärna tro det och kanske uppträder vi så också.

Har märkt då jag har gått igenom en del bilder som jag har tagit att det har mest blivit utomhusbilder, naturbilder gillar jag, skog, vatten och grönt. Ibland har jag nästan glömt bort att fota. Fokus har varit på annat. Jag har gått igenom cirka hälften och ingen enda bild av frukost, middag eller kvällsmat, eller inne i någon restaurang. Ovanligt då det gäller mig. Jag tycker det är synd, för då jag i tankarna går tillbaka och vill påminnas om våra resor, så brukar det vara så trevligt att se vad vi fick för mat och hur det såg ut där. Insupa atmosfären igen, så att säga.

Resan blev i dagar kortare än vad vi hade beräknat beroende på att vi kände, ”nu räcker det, inga flera övernattningar, hem och sova i vår egen säng”. Men det gick bra att boka av hotell, inga problem, det går också att få tillbaka pengarna om man har betalt i förskott. Gäller i alla fall de hotell vi anlitade, om man gör det ett dygn innan.

Vi bilade som vanligt mest på småvägar, så nu har vi utforskat en hel del i landskapet Värmland. Undvikit motorvägar och städer så ofta det gått.

Ett vackert landskap.

Första hotellet som vi övernattade på låg i Kristinehamn. Hotell Marieberg. Vi hade ett stort fint rum med en liten balkong till. Balkongen syns på denna bild.

Det var ett ovanligt stort rum som vi fick.

Många sittplatser, gott om utrymme.

Det hade en fin uteplats.

Lugnt och skönt.

En liten praktisk detalj.

Vi var inte ute och gick så mycket i Kristinehamn, lite trötta, ovanan.

Men det var snyggt och trevligt.

Efter Kristinehamn åkte vi vidare mot Karlstad.

Bilade till Alsters Herrgård, efter tips av bloggvännen Ditte. Men, vi hade inte koll på när de hade öppet så vi kom flera timmar för tidigt men fick i alla fall vandra i den fantastiska omgivningen där herrgården låg.

Vacker utsikt var det verkligen. Här kunde jag stå länge och njuta. Nästan som hemma i Ångermanland.

Lekstuga, eller lekaffär.

Detta funderade jag på vad det kunde vara. Kanske fågelbad? Nej, det tror jag inte. Måste kanske forska lite.

Det här vet jag i alla fall att det är en ekorre.

En bäver.

Och får. Det fanns en hel del skulpturer, välgjorda.

Gustaf Fröding föddes här på Alsters Herrgård i Karlstad 22 augusti 1860. Avled 1911 i Stockholm. Fröding var en författare som har skrivit många dikter och då även på Värmlands dialekt. Han var tyvärr sjuk i perioder. Blev nominerad till Nobelpriset i litteratur, men avled innan så han fick aldrig det. Många av hans dikter är tonsatta som till exempel denna, vackra, men lite tragiska dikt, där de två första verserna är så här:

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,

det är ljus över stränder och näs

och omkring står den härliga skogen grön,

bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord

står min hembygd och hälsar mig glad,

var mig hälsad!  Men var är min faders gård,

det är tomt bakom lönnarnas rad.