Vi har ju genom våra resor i Sverige besökt nästan samtliga domkyrkor. På den här Värmlands resan fick vi tillfälle att se Karlstads domkyrka så nu har vi bara Luleås kvar.

Båda tycker vi om att besöka kyrkor. Ibland är de stängda och ibland öppna. Domkyrkorna brukar vara öppna dagtid. Vi har flera gånger fått förmånen att bevista en gudstjänst i någon av de kyrkor som vi har besökt också.

Karlstads domkyrka, en vitputsad stenkyrka som är så fin. Den invigdes 1730. Men det har varit en annan kyrka på denna plats, troligen redan på 1300-talet, men 1616  brann den ner, när nästan hela staden brann.

Kyrkan byggdes upp igen på samma plats och blev då domkyrka 1647, men den brann 1719.

Denna gång hann man rädda en del inventarier, bland annat en ljuskrona från 1642. Kyrksilvret räddades också

Det var även en storbrand i Karlstad 1865, då nästan hela Karlstad förstördes. Då förstördes domkyrkans tak och torn.

1640 omkring,  fick Karlstads Domkyrka sin första orgel. Den hade bara några få stämmor och ansågs efter en tid för oansenlig och 1674 stod en ny orgel färdig med 24 stämmor. Men 1719 då den gamla domkyrkan brann så förstördes orgeln. Det har varit många turer med orglar i denna kyrka.  I början av 1970-talet invigdes den nya 65-stämmiga orgeln. 2010 renoverades den och har nu 66 stämmor och räknas till Västsveriges största kyrkorgel.

Det är ljust och fint inne í kyrksalen.

Predikstolen är ritad 1790.

Ljusträdet blev jag imponerad av. Ett olivträd med 137 platser för ljus, ett för varje församling som fanns i Karlstads stift för cirka 25 år sedan. Idag är det färre församlingar då en del har slagits ihop.

Ett annorlunda fönster. Det fanns böner och bibelbord på ett flertal av fönstren.  Bland annat detta som heter Försoningens fönster. På ett annat fönster stod det denna bön:

Tack för att livet är mig givet.

Tack för att jag får ta emot dess dagar och år,

sorger och glädjeämnen tillsammans med Dig.

Den här bysten står mellan Domkyrkan och ”Gamla Gymnasiet”, föreställande Sveno Elfdalius. Bysten är skapad av konstnären Carl Eldh och restes på platsen 1929.

Sveno Elfdalius född 1588 i Klarälvdalen Värmland och dog i Karlstad 1666. När han bars fram till dopet och prästen frågade vad barnet skulle heta svarade hans mor: ”Han ska heta Mäster Sven”.  Då sa prästen: ”Jag döper honom blott till Sven, till mästare kan väl Gud med tiden hjälpa honom.”

Han var bland annat kyrkoherde i Fryksdalen och rektor i Karlstad. Han var också den som grundade Karlstads gymnasium och blev Karlstads första biskop, samt superintendent. En betydande och duktig man, vad jag har läst mig till.

Som sagt. Resan fortsätter.