...denna annorlunda julhelg har gått bra, fast annorlunda.

Vi brukar ha gäster här hemma, men inte denna gång. Ingen av de tre som har varit hos oss de senaste jularna har velat komma. Om omtanke om oss, kan tänka.

Första gången sedan Mysingen och jag flyttade ihop, 2006, som det har bara varit vi, en jul. Det blev annorlunda, kändes annorlunda och var annorlunda. Men inte precis till det sämre.  Ja missförstå mig rätt nu. Det är roligt att fira jul med andra också, men nu blev det inga krav, vi gjorde som vi ville, lite mera. Ville vi ha Jansons Frestelse, ville vi ha Janson utan Frestelse, ville vi ha ost och skinkpaj? Behövde vi klä upp oss? Behövde vi duka fint? Behövde vi ta fram alla julsakerna, juldukarna och ljusen.

Ja, ärligt talat så behövde vi inte och har väl aldrig behövt, men vi gjorde som vi brukade, traditionsenliga som vi är. Fram med julpynt, dukar och ljus och mycket annat som vanligt och det blev en lugn jul.

En välkomnande krans vid ytterdörren, satte vi upp, som vanligt.

På kvällen, eller natten, kom det snö. Tog en bild från balkongfönstret på morgonen.

Vi tänkte gå ner till Lötsjön, med trottoaren var lite lömsk. Plog och sandbilarna hade ännu inte varit ute.

Trodde vi. Men, då vi kom till Ängskolan så såg vi att de hade plogat och sandat så fint där skolbarnen skulle ställa sina cyklar. Behövdes knappast, skolan var stängd.

"Pizzakartongerna" lyste lite fint, på vissa balkonger och i rondellen var det snö. Gatan plogad.

Bären har fått sällskap av något vitt och ulligt.

Någon har gjort en snögubbe och snölykta. Det i mitten tyder jag som en katt.

En glad gubbe till Mysingen, kan han behöva och jag fick ett hjärta, som vanligt. Det är inte vi som har gjort detta, det fanns på en bil som stod parkerad.

Ett hjärta och en uppmaning till oss alla.

Vill passa på och önska er mina trogna läsare, ett GOTT NYTT ÅR 2021.