I går morse vid vår morgonpromenad tog vi en sväng förbi återvinningsstationen med lite skräp. Där var det rent och fint, brukar ofta inte vara det. Ibland så står det kassar med skräp eller flaskor, men i går var det nästan bara ett par skor som låg där, som någon hade slängt. Märkligt, de såg så fina och användbara ut.
Vid Sturegatan har de tänt upp och gjort fint.
På hemvägen stannade vi vid en fastighet på Tulegatan där det har varit ett konditori, men som har haft stängt nu i flera år, sedan strax före pandemin. De hade tömt utrymmet på allt och så har det stått väldigt länge.
Häromdagen såg vi att en begravningsfirma hade flyttad in så vi stannade och jag tog några bilder av änglar.
Och hjärtljus.
Det var lugnt och tyst på gatorna, så som det brukar vara en lördagsmorgon. Då hörde vi plötsligt någon som ropade:
”Hej, är det ni som brukar gå ut tidigt på morgnarna”?
Det är andra gången på rätt så kort tid, som någon frågar oss om det. Vad finns att svara? Visst, vi går ut på en promenad, visst, nästan varje morgon. Men står de i fönstren och ser oss och kommenterar det? Några andra som frågade samma sak en morgon sa att de brukade se oss då de sitter vid frukostbordet och fikar. Jag menar detta är inte på landet utan i en stad, med en folkmängd på över 54.000 innevånare. Ett är då säkert. Vi är en visa på sta´n, som det heter.
”Jaa”, sa vi och tittade efter var rösten kom ifrån. Den kom ifrån en medelålders fin dam som kom gående över övergångsstället emot oss. Joo, jag tyckte att hon var fin.
”Ni förstår jag är så full, jag har supit hela natten och är på väg hem var bor ni jag bor där borta”, sa hon och pekade, samtidigt som hon pratade på.
Hon tog mig under armen för att få stöd och som tur var så höll jag i Mysingens hand för annars hade jag kanske ramlat.
”Men, nu måste vi anmäla oss hos begravningsbyrån, det är bäst att vara ute i god tid. De måste haft bråttom att flytta in där för häromdagen var det tomt. Vet du, jag stal två öl där jag var”, sa hon och tog fram ölen ur sina fickor. ”Det var väl bra gjort av mig”.
”Nej, det var det inte” sa jag, ”man ska inte stjäla”.
”Stjäla? Nej jag stal dom inte jag frågade först, det gick väl bra”?
”Ja, det var bra”.
Damen pratade på tills vi kom till hennes port. ”Här bor jag, vad är klockan”?
”Strax åtta, bäst att du går hem”.
”Oj, är klockan åtta, vad ska han säga”?
Det fick vi inte veta för vi gick vidare och hon gick in i sin port.
Jag önskar er som läser min blogg. En fin 1:a Advent.
Vi tänder ett ljus i Advent,
det värmer den som frusen är
Vi tänder ett ljus i Advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord,
när vi tänder ett ljus i Advent.
När vi tänder ett ljus i Advent.
Ingrid
27 november 2022 11:05
Vilket udda möte ni fick på er promenad och så snällt att ni följe den berusade kvinnan hem och såg till att hon kom in.
Vilken fin adventsdikt. Den tror jag inte att jag har läst förut.
Ha en riktigt fin 1:a advent!
Kram
http://https://ingrids.home.blog
wiolettan
27 november 2022 17:40
Det var en trevlig dam och jag kan förstå att hon ville ha sällskap i den tidiga timman.
Den adventssången sjöng vi många gånger på Luciaträffar och sådant, på SPF.
Den är vacker.
Tack Ingrid. Önskar dig detsamma.
Kram!
znogge
27 november 2022 15:13
Det var onekligen ett lite annorlunda möte på morgonkvisten fick man väl säga. Skönt att den berusade kvinnan kom hem som hon skulle.
En väldigt fin adventsvers.
Önskar er en fin 1:a advent!
Kram
http://znogge.wordpress.com
wiolettan
27 november 2022 17:42
Vi blev lite häpna över att bli hejdade av denna dam, men hon var så trevlig.
Tyckte också det kändes bra att hon kom hem ordentligt.
Advents sången säger så mycket.
Tack Znogge, önskar dig detsamma.
Kram!
Ditte
27 november 2022 18:20
Så fint med era morgonpromenader! Ohc inte illa att bli igenkända för det är ju ingen direkt liten stad ni bor i.
Ett oväntat möte blev det och av en dam som kände igen er. Fint att ni gav henne sällskap hem. Många hade nog inte gjort det. Vilket är sorgligt i sig.
Den här adventssången sjöng vi alltid i skolan och just till första advent och jag har många minnen från den.
Tack för påminnelsen.
Önskar dig och Mysingen en fin kväll denna första advent.
Kram
http://https://dittemitti.se
wiolettan
28 november 2022 09:03
Det är skönt att gå ut på morgonen, mindre med folk att trängas med framför allt, för som du skriver, det är ingen liten stad och det märks då många ska till sina jobb på morgonen.
Den lilla damen kanske också hade sett oss från sitt köksfönster, vem vet. Hon pekade ut vilket fönster som var kökets.
Jag tyckte synd om henne, tragiskt på något sätt. Men ändå. Hon verkade så glad och nöjd, trots att hon sa att hon var så full.
Det är en fin adventssång och vi har sjungit den många gånger på Lucia.
Tack så mycket Ditte. Vi önskar dig en trevlig ny vecka.
Kram!
wiolettan
28 november 2022 09:07
Det kanske inte syntes på mig hur svag och vinglig jag var, i och med att jag höll Mysingen i handen.
Hon var verkligen onykter, märktes så väl och det kan ju ha sina risker, ensam i mörker,.
Jag vet inte hur det känns att vara berusad men hon verkade glad och nöjd. Kanske över att hon fick sällskap av oss.
De hade en del fina saker där i skyltfönstret.
Visst är det en fin sång och den sjungs nog lite varstans i dessa tider.
Kram!
Tove
27 november 2022 22:02
Vilket vackert inlägg! Jag blev berörd av texten med fina bilder till!
Fin första advent är nu till ända
tänk så mycket som kan hända
Varm kram
wiolettan
28 november 2022 09:09
Tack så mycket!
Det var tragiskt på något sätt att möta denna dam i sina bästa år, så berusad. Men, hon verkade nöjd.
Till allt annat är du poet också. Fint.
Tack Tove!
http://wiolettan.bloggplatsen.se
wiper
28 november 2022 13:56
Vad härligt att det inte var så skräpigt som vanligt vid sopstationen. Det känns verkligen märkligt när fina skor och kläder mm slängs. Ser sånt nästan varje dag och även nya vantar
Vad fint det ser ut på den upplysta gatan. Du har sån tur som ser hjärtan lite överallt i alla möjliga konstellationer ;) så härligt.
Vilket drama ni fick vara med om tidigt på morgonen med damen ;) Gulligt av er att hjälpa henne. Sen blev ni ju kända som paret som går ut folk lägger märke till mer än man tror. Numera är det farligare att gå omkring när det är mörkt och allrahelst med alkohol i kroppen. Hon verkade ha druckit en hel del
Fin dikt! Jag önskar dig en fin början på veckan
kram från Malin
http://wiper.bloggplatsen.se
Augusta
30 november 2022 12:39
Skrattade då jag läste ert möte. Knappast något man förväntar sig att träffa på under sin tidiga morgonpromenad. Tur att allt gick bra, för ni kunde ha ramlat alla tre då damen högg tag i din arm.
Man kan säga, ingen morgonpromenad är den andre lik :D
Ha en bra dag båda.
Kram
http://nouw.com/gulahuset
wiolettan
2 december 2022 09:50
Håller helt med dig, det var oväntat, verkligen. Men damen kanske behövde prata med någon, plus att hon behövde stöd, det var då säkert.
Tänk om vi hade trillat ihop allihopa, så dum vi skulle ha känt oss. Men, nu gick det bra och Mysingen är stadig och stark, ett bra stöd.
Jag tycker om variationerna på våra morgonrundor.
Tack detsamma önskar vi dig.
Kram!
Lena i Wales och Spanien
30 november 2022 14:38
Fint när staden är upplyst.
Fin ängel och hjärtan också.
Härligt med morgonpromenad. Låter verkligen som du var ute på landet, i ett litet samhälle, som det är för mig. Man syns mer än man tror. Kanske är det en bra inledningsfras när man vill ha kontakt. Många människor är väldigt ensamma, värre i städer än på mindre orter där man tar mer hand om varandra. Jag tycker det låter som positiv att bli igenkänd för något bra, som att ta promenader.
Tragisk damhistoria.
Ha det bra!
http://lenaiwales.wordpress.com
wiolettan
2 december 2022 09:54
Det är svårt med min kamera att få någon bra bild i mörkret, men det är verkligen vackert ute då det håller på att dagas och innan de har släkt all belysning.
Visst är det så, en sådan liten stad och ändå så märks vi, nja, kanske inte så många som ser oss, men det är ju intressant att få veta att de finns de som har upptäckt att vi går ut i ´nästan vilket väder som helst, på morgonen.
Det är tråkigt att tänka sig att det finns så mycket med ensamhet, man skulle vilja kunna göra något.
Kanske kan vi med våra promenader göra så att andra också får lust att vandra ut och då har vi gjort en insats, tycker jag.
Tack Lena och jag hoppas att du också har det bra.
wiolettan
2 december 2022 09:57
Det var verkligen ett annorlunda möte, denna tid på dygnet.
Detsamma önskar jag dig och jag tycker att det är så roligt att du har hittat en ny kärlek.
Kram!
http://wiolettan.bloggplatsen.se