tant Hannele

6 juli 2021 09:39

jo, visst är det märkligt, ens tankar åldras inte lika snabbt som kroppen... det gäller att vara nyfiken! Jag gör skogspromenader fortfarande, går genom skogen till sonen som bor nära, ett par kilometer.

wiolettan

6 juli 2021 11:32

Nyfikenheten gör kanske att vi kan hålla oss alerta längre.
De enda skogspromenaderna jag gör är vid Lötsjön. Det är visserligen skog en del runt om, men inga stigar utan riktiga promenadvägar.
Fint att du har sonen som bor så nära så att du kan gå och hälsa på honom.

Gunnel

6 juli 2021 11:44

Einstein var en klok man. Jag tror inte vi skulle klara av vardagen utan fantasin. Kram

wiolettan

6 juli 2021 21:17

Fantasin är en oerhörd fin tillgång för oss människor.
Jag gillar verkligen Einsteins ord. Kram!

Znogge

6 juli 2021 11:57

Jag förstår precis vad du menar och hur du känner så fortsätt att känna så. Själen har oftast en annan ålder än kroppen :D

Så fina bilder från er promenad!

Kram och ha en fin tisdag!

wiolettan

6 juli 2021 21:19

Märkligt att det är så, men det har också sin mening och hjälper oss i livet.
Så är det Znogge, inombords är man yngre på alla sätt.
Tack så mycket. Kram!

Ditte

6 juli 2021 13:50

Just det uttrycket passar på mig också. Så känns det ofta. Visst är fantasin viktig och kompletteras fint med en dos kunskap.
Så vackra bilder från morgonpromenaden och de andas stillhet. Stillheten som råder innan staden vaknar,
Stort tack för att jag också kunde få följa med.
Varm kram och många tankar till dig

wiolettan

6 juli 2021 21:22

Du känner igen den känslan. Ja, många kanske gör det.
Då jag var yngre fanns inte dessa tankar för då var väl kroppen lite mer i balans med huvudet och känslan i övrigt.
Tack Ditte. Det var en lugn och fin promenad och solen sken, det hade inte hunnit bli så varmt så det var skönt att vara ute.
Roligt att du vill följa med.
Tack detsamma till dig. Kram!

Geddfish

6 juli 2021 19:20

Jag blev riktigt rörd när jag läste dina rader, för visst är det så!
Kroppen gör som den vill, men i huvudet är vi fortfarande unga och spräka.
Jag drömmer väldigt ofta och då finns inga problem med något, jag hastar på, traskar och cyklar och umgås med väldigt många och är i min ungdoms fagraste vår.
I verkligheten promenerar och cyklar jag ju också, men med biverkningar.
Men den barnsliga fantasin, den ska vi aldrig släppa!
Varm tänkarkram kära Wiolettan!

wiolettan

6 juli 2021 21:28

Det är så märkligt ordnat men riktigt fint uttänkt egentligen.
Tack Gerd, snällt sagt.
Visst, så är det för mig också, i drömmens värld är vi fortfarande unga. Jag vet inte att jag har drömt någonsin om att jag har varit gammal och skröplig, nej ung och alert och inga problem alls med kroppen. Skönt egentligen.
Jag tycker att du verkar vara en rörlig tjej i dina bästa år, biverkningarna som du skriver kanske inte "syns". Cyklar omkring i ur och skur, vad jag kan förstå.
Fantasi ska vi fortsätta att ha, vårda den ömt.
Tack detsamma till dig, Gerd.

Anna-Lena

6 juli 2021 19:56

Underbart inlägg!
Så är det ju!
Om inte spänsten hade försvunnit och det börjat göra lite ont här och där, så hade man lätt sprungit en halvmil! Kram!

wiolettan

6 juli 2021 21:30

Tack Anna-Lena!
Kan tänka att vi har gjort det.
Som ung var jag bra på att springa, men nu skringer jag aldrig, utom i drömmarnas värld då förstås. Kram!

Ingrid

6 juli 2021 22:24

Det är väl tur att man kan få känna sig lite ung i drömmarna i alla fall. Ni har så fina promenadvägar och så fin fru svan är där hon ligger och vilar.
Kram, Ingrid

wiolettan

7 juli 2021 08:31

Det hjälper en hel del, annars vore det kanske lite för jobbigt med drömmarna.
Det är fint vid Lötsjön och kommunen håller det rent och snyggt och med mycket blommor.
Svanar är så vackra fåglar. Kram!

Preciosa

7 juli 2021 10:50

Hej Wiolettan!
Sååå fina bilder! Jo jag känner mig som klen 90-åring men inte i huvudet. Tagit prover i labbet på Turkosen privat i morse äntligen. Skjuts av J. Skyfall precis :-) men skön luft. I morgon sol och 25 gr såg jag.
Snart får jag provsvaren på nätet...oroligt.
Jo jag är tacksam att jag vaknar varje morgon...inte givet.
Kram P ♥♥

wiolettan

7 juli 2021 21:24

Det är roligt att ta bilder ute i naturen och att fånga en vacker svan på bild, är trevligt. Tack Preciosa, det var snällt sagt.
90-åring? Oj, det är en hög ålder. Jag hoppas att du inte känner dig så alla dagar, det kanske finns bättre och sämre dagar.
Turkosen? ligger det i Solna Centrum? Hoppas att proverna visar bra värden, det skulle vara toppen.
Idag hade vi verkligen skyfall och vi var ute precis då, blev sjöblöta, fick byta alla kläder då vi kom in.
Sköt om dig. Kram!

wiper

8 juli 2021 09:14

Precis samma sa jag till min man i går ;) då hade man svävat fram. Jag håller med dig ang detta med drömmar. Dom betyder nåt

vilka fina blombilder. Vad härligt att få se en svan det har jag inte sett på länge. När vi hade eget hus så kom svanarna upp på land och hälsade på oss.

Det ser så fint ut runt Lötsjön. Jag blev så rörd av dina sista rader så en tår kom fram och minnena sköljde över mig som ett vattenfall. Tack!

Ha en skön torsdag
kramar från Malin

wiolettan

9 juli 2021 11:05

Då känner vi lika där, på något sätt.
I drömmarna verkar man gå igenom en hel del som hänt i livet, för mig kommer det om och om igen.

Tack Malin. Svanar är ståtliga fåglar, men de är på sin vakt nu för de har ungar.

Det är fint vid Lötsjön och mycket rogivande att gå där. Sjöfåglarna är så tama, de är vana vid människor och går knappast undan då man kommer och går.

Det är många tankar som kommer då vi tänker tillbaka på barn och ungdomsåren, både på ont och gott.

Tack för dina fina ord. Kram!