Jag har alltid tyckt om att gå i skogen, på upptrampade små stigar och se vart det bär. Men nu är det svårare och för det mesta omöjligt. Ofta, i alla fall vid mitt föräldrahem är det brant att gå i skogen och ojämnt underlag, sådant som jag inte hade en tanke på förr.
Här några bilder ifrån min lilla hemby, skogarna i Ångermanland.
Sjön hemma i byn.
Vår lilla fina å.
Vi har det kuperat där hemmavid.
Här syns det kanske lite, att det är brant. Byggnaden är Boa, som vi kallade den. Där förvarades lite av varje ifrån det jordbruket gav.
Här är en äldre målning av föräldrahemmet. Förmånsstugan till vänster och vårt lilla krypin i mitten. Förmånsstugen var ett hus där farmor fick bo så länge hon ville och kunde och hon fick lite förmåner ifrån pappas jordbruk. Såsom viss del vid slakt av djur, mjölk och ved det hon behövde och så vidare.
Här en lite senare målning av byggnaderna. Då hade pappa byggt på en veranda.
Så här ser det ut nu en gråmulen dag.
Här trodde jag att det brann uppe på berget. Så torrt som det har varit i skogarna.
Men det var dimman, såg jag sedan.
En morgon vid vår obligatoriska morgonrunda såg vi en älg, ett par kilometer bara, ifrån där vi bodde.
Jag upp med kameran och knäppte. Men som ni ser. Älgen hade gått och gömt sig. Eller han måste ha sprungit fort in i skogen. Jag tycker mig se en liten skymt av den emellan träden, där lite till vänster. Ser ni den? Mörk skugga, men det syns bara tre ben.
Här har de satt upp ett älgpass.
Jag frågade en släkting som är jägare, han är gift med min systerdotter, hur det kändes att skjuta ett djur. Jag fick inte något direkt svar. Tror att han tyckte att det var en dum fråga. Jag för min del skulle inte klara det. Men knott slog jag ihjäl, om jag hann. Det var ena luriga varelser. De stack först och bedövade, sedan satt de där och åt och tog bitar av skinnet. Uj, vad det kliade och stora märken blev det efteråt.
Men ute ville ju vi vara också, med den sköna luften som finns där. Klar och härlig.
Preciosa
27 juni 2019 09:37
Hej Wiolettan!
Så vackert i dna hemtrakter! Härligt att du får återkomma och njuta av fin luft mm...Knott är hemska! Vet en midsommar i Råneå där jag bodde i 7 år...Dom bet bitar ur pannan hahaha...blodet rann ner över ansiktet. Hade jag ju aldrig varit med om. Fick gå in...ja sånt glömmer man inte.
Inte heller en dag som i går då det var 2 år sen jag förlorade min tvillingsyster. Kommer ihåg varje ord och klockslag osv...en svår dag :( Kramar! P ♥♥
http://www.spanienblogg.se/preciosa
wiolettan
27 juni 2019 11:05
Ja, det är vackert där uppe, som på många andra ställen i vårt land. Där i min hembygd råder lugnet.
Knotten, Preciosa, ja du vet så hemska de kan vara, så små kryp och gör det så irriterande att vara ute.
Oj, är det 2 år nu. Jag förstår att det känns, så oväntat och så snabbt. En chock som jag förstår känns ännu och så blir du påmind och saknaden som finns där hela tiden.
Tänker på dig. Kram.
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Ditte
27 juni 2019 17:20
Så roligt att få se dina fina bilder från Ångermanland och din uppväxtmiljö. Och att läsa mer om hur det var.
Ångermanland är verkligen vackert. Men jag kan tänka mig att knotten störde en del av de fina upplevelserna. Ettriga är de.De är inte mina vänner heller. Absolut inte.
Önskar dig nu fina dagar hemma.
Varm kram!
http://https:/dittemitti.se
wiolettan
27 juni 2019 17:31
Jag trivs där uppe Ditte, som du kanske kan förstå, trots knotten och myggen.
Hoppas att de inte biter dig då du ska åka norröver. Vet ej om de är så frekventa där, dit du ska?
Det finns många vackra landskap i Sverige och jag tycker att Ångermanland platsar bra in i den kategorin.
Tack och kram till dig.
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Znogge
27 juni 2019 18:43
Vilka härliga bilder från dina barndomstrakter. Jag förstår att du trivs bra där så det är roligt att ha ett eget krypin. Även om du inte orkar promenera så långt så kan du förhoppningsvis njuta ändå.
Kram och god kväll!
http://znogge.wordpress.com
wiper
28 juni 2019 07:21
Vilka vackra hemtrakter du har och så kul att allt finns kvar. Ja du man får vara försiktig numera att ta sig fram så inte skador förvärras. Vilken fin liten målning av byggnaden och vilka minnen man får ta del av. Jag är ju uppvuxen i en stad men vi hade sommarstuga men den är riven nu och det skär i bröstet.
Tack för härliga bilder på ett vackert landskap
Ha en härlig torsdag
kram
Malin
http://wiper.bloggplatsen.se
wiolettan
28 juni 2019 08:38
Det är många hus i min hembygd som står öde och tomma. En del är som sommarstugor och andra är det ingen som bor i alls. Det känns lite märkligt. En bygd som var så levande i min ungdom, samhället med många affärer, nu finns det en kvar och dit har vi 6 kilometer. Tiderna har förändrats men jag är tacksam att min ena bror bor kvar och att jag har ett litet krypin där då jag så önskar.
Tack Malin. Det är mycket med skog men jag älskar detta landskap.
Kram.
http://wiolettan.bloggplatsen.se