Satt just för en stund sedan och tittade ut igenom fönstret.

En mycket vacker syn mötte mig. Gröna blommande träd, i olika färgnyanser. Undrar hur många gröna nyanser det finns? Hur som helst är det mycket vackert.

Plus alla blommor som nu lyser med sina härliga färger.

Det för mig tillbaka i tiden i tankarna, cirka 50 år. Oj nu verkar det för många en hel livsålder, och visst, det kan det vara för somliga, men jag lever än.

Till ämnet. Då hade jag förmånen att tillbringa många helger tillsammans med blinda barn och tonåringar från Tomteboda institut. Det gav mig, bland annat, två nyttiga läxor för livet.

"Ta inte din syn för givet".

"Var glad och tacksam".

Dessa ungar, fast de inte kunde se trädens grönska eller något annat, så var de full av livsglädje och energi.

Jag var då inneboende hos en familj som ofta åkte till Tomteboda blindinstitut och hämtade 5-6 barn ibland flera, så att de fick tillbringa en dag hos oss. Jag gick ut och gick med dom, vi spelade och sjöng och jag läste böcker. På den tiden fanns inte ljudböcker. Dessa barn eller ungdomar var så tacksamma över att få vara med om något annat än sin vanliga vardag på skolan. Många av dom hade sina föräldrar långt ifrån och fick inga besök. Några hade inte någon som brydde sig om dom.

Många av dom var så musikaliska så det var en fröjd att lyssna då de spelade och sjöng.

Förnöjsamhetens sköna blomma

är idag utrotningshotad.

Fridlys den! Istället för att

lysa frid över den.