Svenskan är ett fint språk, tycker då jag som inte kan några andra.

Det finns så många ord som betyder olika saker fast det är samma ord. Jag brukar ibland fundera över det. Fattas det ord i vårt språk? Räcker de inte till så vi måste ha flera betydelser på ett och samma ord?

Idag kom jag på ordet mållös, mycket därför att min man var just det i morse, mållös, alltså han sa inte mycket och gick i sina egna tankar. Kanske för att han skulle på SPF sammanträde och det var hans tur att stå för morgonfika, smörgås och kaka och allt mitt emellan. Han är inte så förtjust i det. Han tycker att sammanträde ska vara just sammanträde och inte någon kaffesamling. Kaffe och morgonfika kan man ta hemma innan man går. Han är mycket duktig på allt möjligt, men, inte särskilt social.

Men i alla fall.

Att inte ha något att säga, vara tyst. Mållös.

Att inte göra något mål, i t.ex fotboll. Mållös.

Att inte ha något mål för sin vandring. Mållös.

Att inte ha något att äta. Mållös.

Läste något bra som jag vill försöka att ta till mig.

Var en sådan människa och lev ett sådant liv,

att om varje man och kvinna var lik dig,

och varje liv likt ditt,

så vore jorden ett Guds paradis.

Trevlig dag önskar jag er alla mina bloggvänner.

Tredje budet av 10 Guds bud.

"Tänk på vilodagen så att du helgar den".

Vad betyder det och vad är andemeningen i de orden?

Jag tror inte att det menas att vi ska sitta rakt upp och ner, låta dagen gå och göra ingenting. Utan jag tror att det är meningen att vi ska tänka till och tänka efter, låta bli att stressa och jäkta, gå ner i varv, hämta nya krafter till veckan som kommer.

Vila kroppen, umgås och bara vara. Att ge sig själv regelbunden tid för vila och återhämtning, det är nödvändigt.

Egentligen är det ett mycket smart bud, både för kroppen och själen. Och, så pass viktigt, att det kom med i de 10 budorden, tillsammans med "inte dräpa, inte ljuga, inte begå äktenskapsbrott" med flera. Vi människor är inga robotar utan vi måste ta paus och rast ibland.

Min väninnas katt. Verkar som om den sover sittandes på pallen.

Katter har ju en egendomlig bra förmåga, de kan sova och vila en stor del av dygnet. Inga måsten där inte.

Trevlig dag till er som tittar in till mig.

I går besiktigade vi vår gamla Citroen, årsmodell 2000, så den är 15 år. Visserligen har vi fått byta och reparera lite småsaker under åren, men, den har varit och är mycket snäll. Besiktningskvinnan kallade den en "pärla" och den gick igenom även denna gång. Det tackar vi för. Vi blir lika glada och uppspelta varje gång. Vissa saker slits ju med automatik, men det är ju bara så, lika med oss människor.

Mysingen är duktig på mycket och även på bilar så han kan fixa lite av varje, det är bra och billigt.

På tal om billigt.

Jag har en klocka, en fin klocka som jag fick av min mysing då vi var till Paris, 2008, så det är några år sedan.

I alla fall, den klockan hade jag på mig då vi hade släktträffen i Ångermanland och rätt som det var kände jag att något rörde sig på armen. Jag hade ju varit i rörelse mycket, tävlat i kubb, kastat pil, ja, lite av varje. Trodde först att det var en mygga, fluga eller något men såg till slut att det lilla skyddet för batteriet på undersidan av klockan hade försvunnit, så även batteriet. Klockan hade stannat för cirka 2 timmar sedan.

Jag och flera med mig började leta, inte så mycket efter batteriet för det skulle ju lätt kunna ersättas, men lilla skyddet, det var ju en annan femma. Ni kan se på bilden hur litet det är, ligger vid sidan om klockan.

Men hur vi än sökte så blev det borta. Jag hade ju rantat omkring rätt så mycket och visste inte var och när som jag hade tappat det.

Dagen efter kom min bror Roland upp till stugan och frågade:

"Är det detta som du tappade i går"?

I handen höll han skyddet. Kan ni begripa? För mig var det helt otroligt och osannolikt att det skulle komma tillbaka. Alla ytor som jag hade varit på.

Men min bror hade stått och torkat ett av borden efter grillfesten kvällen innan, tittat ner på marken och där såg han den lilla grejen. Jag hade ju inte ens suttit vid det bordet.

Där sparades det in många kronor.

Här under detta bord låg den. Lyckoträff. Någon vill att jag ska kunna använda klockan fortsättningsvis, eller använda mina pengar till något annat.

Dagen efter stannade min mysings klocka, sympati stannade. För nu hade varken han eller jag någon armbandsklocka som fungerade. Vanans makt är stor. Vet inte hur många gånger som jag tittade på armen för att kolla tiden, nej visst ja, ingen klocka.

Då vi kom hem till Sundbyberg fixade han båda klockorna, med nya batterier.

Nu strax städning och sedan ska vi vandra ner till centrum och handla.

På vår semester i mitt föräldrahem hade vi också en syskonträff i år.

Vi har varit 10 syskon och är 8 nu. Så vi syskon med barn, barnbarn och barnbarnsbarn är 85 personer. Tyvärr kunde bara 36 st komma denna sommar. Ett annat år var vi 64 som träffades. Det blir ju lite svårt att arrangera men med lite vilja går det bra.

Mitt föräldrahem som min yngste bror har köpt rymmer faktiskt en hel del folk och sedan finns det stugor att hyra på Kerstins Udde "på samhället" som vi säger.

Vi hade många lekar och tävlingar. Min yngste bror Roland sýns här då han är på väg att sätta upp alla frågor som vi fick svara på, på tipspromenaden.

Pilkastning var särskild populärt bland de lite yngre. Jag försökte, men en åtta var det bästa jag kunde åstadkomma. Ni ser kanske på kläderna att det var regn i luften.

Det kom en häftig regnskur då alla sökte sig inomhus. Då var pingistävlingen mycket populär.

Kasta kubb var roligt, men tyvärr var jag inte så bra där heller. Här syns det tydligare att det regnar, en dam har paraply över sig.

Kubbtävligen hade många deltagare. Så det tog sina timmar innan alla hade spelat och en vinnare kunde utses. Vi var indelade i lag.

Tre, fyra eller fem i varje lag, beroende på något som jag inte vet.

 

Fisketävling var det också. Här syns några som gör ett försök nere vid ån.

Här är mysingen som fiskar. Men vi vann inte, fick inte så mycket fisk, vilket jag tyckte var bra.

Här väntar en del på att bli serverade lite grillat.

Här är det prisutdelning. Både min mysing och jag hade turen att vinna ett pris. Jag på tipsrundan, eller om det var på frågeleken där man fick ett papper med meningar som skulle förvandlas till namn på städer.

Här en släktbild.

Här är de äldsta på träffen, alltså mina syskon. Från vänster 88 år, 86, 80, 77, 74, 72, 67 och 67. Är så tacksam och glad så länge vi får ha varandra.

Femton plusgrader då vi vandrade ut i morse. Vi går tidigt innan det har blivit för varmt i vår smak. Det märktes på flödet av joggare att många har kommit tillbaka efter semestern.

I Trehörningsjö kunde vi på en dryg timme på morgonpromenaden möta kanske 1 eller 2 bilar och inga som vandrade, här är det skillnad. Mängder av bilar på vår väg till "rundan" och sedan massor av cyklister och gångtrafikanter på väg till sina arbeten, plus alla dessa som bara springer och går för motionens skull. Fast det är ju inte "bara", för oss är det livsviktigt, i alla fall för mig.

På en väg som vi vandrade på ibland på vår semester såg vi denna skylt.

Här var det tydligen någon som inte hade kört tillräckligt sakta. Skylten låg på marken.

Lite persilja blev över efter förra gången vi var uppe i juni och då satte vi ner det i marken och kunde skörda lite då vi kom dit i juli.

Min bror hade satt lite potatis, men än hade det inte blivit mycket.

Vet ni vad denna blomma heter? Inte jag. Någon lilja av något slag. Den blommade så fint, nästan vid vår husknut.

En hammock som ingick i husgåvan. Men, jag tror att jag satt i den bara två eller kanske tre gånger.

Här sitter min man och min äldsta bror och jobbar. Brorsan med att sy i en knapp och min man fixar till ett metrev så att vi skulle kunna fiska.

Så här ser det ut i vårt kombinerade kök, sovrum, vardagsrum. Köket är lite mer till höger, syns på övre bilden. Men det finns allt vi behöver, spis, kylskåp och microvågsugn. Varmt och kallt vatten har vi också. På nedre våningen är det bara detta rum, plus en möblerbar hall, duschrum och toalett.

En trappa upp finns det ett stort rum och en liten hall. Där har vi sagt att min bror som är 88 år får disponera hur mycket han vill.

Nu har jag haft semester länge nog, eller hur? Men, det är så skönt att vara ledig och göra nästan vad jag vill, nästan alltså. Mysingen och jag är ju för det mesta tillsammans så här på sommaren och då blir det ibland lite kompromisser, men vi trivs.

Vädret då? Joo, helt underbart. Jag måste ju i ärlighetens namn säga att denna sommar har varit härlig ochså vädermässigt. Inte så varmt utan lagomt, i min smak, jag vet att många inte håller med mig, men för mitt hjärta passar detta jättebra.

Vi har varit "hemma" i Trehörningsjö, Ångermanland, där jag bodde de första 19 åren av mitt liv. Den lilla "bagarstugan", till vänster,  som jag har fått av min äldste bror har fungerat perfekt. Visserligen liten, men vi är ju bara två så det har gått bra. Vi kallar den för "bagarstugan", det var där som vi bakade tunnbröd i min ungdom.

Söt, eller hur? Tappat hatten? "Nej, det är mattes hatt, jag bara vaktar den".

Jag älskar djur.

Här låg det flera stycken vid strandkanten en morgon då mysingen och jag tog vår sedvanliga promenad.

Då de såg oss, steg de upp och började följa oss efter vägen, pratade och råmade ibland. Kanske de ville ha bättre bete.

Här kommer vi i en lång rad. Egendomlig känsla att ha en mängd djur som följde med oss så långt de bara kunde.