Det finns två dagar i veckan som vi inte behöver oroa oss för, två dagar fria från bekymmer och rädsla.

Den ena är Gårdagen. Gårdagen med sina åtaganden, smärtor och misstag har varit och står inte längre under min kontroll. Gårdagen var min - nu är den Guds.

Den andra dagen är Morgondagen. Morgondagen, med alla sina möjligheter och löften, sina bördor och orosmoln är lika långt bortom min kontroll som sin döda syster, Gårdagen. Morgondagen är Guds dag, som ska bli min.

Det blir bara en dag kvar till mig i veckan. Det är Idag. Att uthärda det som väntar just Idag är inte oöverstigligt. Varje kvinna kan bära dagens bördor, varje man kan motstå dagens frestelser. Det är bara när vi frivilligt lägger på bördorna från Gårdagen och Morgondagen som vi går sönder. Sådana evighetsbördor kan bara Gud bära.

Det är inte upplevelserna Idag som knäcker oss. Det är ångesten över vad som hände under Gårdagen och oron inför vad som ska hända under Morgondagen. Men, dessa är Guds dagar, så lämna dem till honom.

Fann dessa kloka ord i en bok. Ska försöka att tänka på detta och ta det till mig.

Vår almanacka i köket har för april detta budskap.

Ja, jag säger då det. Jag är bara en liten människa med en massa fel och brister hur ska jag kunna leva upp till alla dessa kloka ord och råd.

Det var en märklig dröm och så verklig.

Jag låg och halvsov på en soffa och min mysing satt i en fotölj, med kuddar som stöd för ryggen och in kommer Geddfish.

"Jaså, ni är sjuka"?

"Ja, jag har varit dålig en vecka nu och mysingen har fått ryggskott".

"Jag förstod väl att det var något eftersom du inte har bloggat på ett tag, men nu tycker jag att det är dags att du skriver något", sa Geddfish och samtidigt kom det fler "bloggare" in och samlades runt omkring oss.

"Kan inte skriva då det är som det är, det kommer inga ord till fingrarna, känn hur konstigt det känns", sa jag och räckte min vänstra hand till henne.

Det var en hel del annat också i drömmen, men jag vaknade i och med att hon tog min hand.

Och, nu sitter jag här, och det kommer inga "ord till fingrarna".

Det var nu nästan sant allt. Mysingen kom inte ut på någon promenad i morse, ryggen sa stopp. Hoppas att det läker snart så att allt blir som vanligt. Han har ont och vi tror att det är ryggskott.

Denna uppmaning i ett skyltfönster fotade jag häromdagen, märkligt, eller hur? Ett hjärta dessutom.

Påskblomster som vi har fått i helgen.

Sköt om er mina bloggvänner och trevlig helg.

vill jag önska till dig som läser min blogg.

Förstår att det är lite olika våra dagar denna helg ser ut.

Några kanske har släkt och vänner på besök, andra firar för sig själv och tycker om det, åter andra kanske är ensamna utan att vilja det.

Hur du än har det så önskar jag att det blir en Glad och trevlig Påskhelg.

Vi ska ha ett par gäster här i morgon på påskaftonen och även besök på påskdagen. Det är sådana gånger som jag av hela mitt hjärta önskar att jag kunde och tyckte att det var roligt att laga mat, i alla fall kunna. Men nu är det inte så utan jag ängslas varje gång.

"Ja men", säger min mysing, "varför ska du då propsa på att bjuda hit någon"?

"Det är väl inte så svårt att förstå", svarar jag. "I morgon kommer två kompisar till mig, sedan många år och båda är ensamna och båda skulle få sitta ensamna i morgon om inte jag bjöd hit dom, samt att båda tycker inte om att vara för sig själva en så´n helg. Och, förresten, vi behöver träffa dom också och utbyta tankar och minnen".

Denna plastpåse låg framför våra fötter vid morgonpromenaden. Visst är det ett hjärta?

Även en "hjärtnål"  höll vi på att snubbla över. Så det ska nog bli "hjärtligt" i påsk.

GLAD PÅSK Sundbyberg står det på dessa ballonger som mysingen fotade i morse.

Det får jag önska, var vi än bor. Var rädda om varandra.

En morgon på vår resa tog vi en promenad till Trädgårdsföreningen med sina olika planteringar. Nu är det ju bara början av vår så inte mycket hade kommit upp så dit vill jag resa någon gång då det är i full blom.

Det fanns en fjärilsträdgård. Där uppe på kullen en bikupa där humlorna trivdes. Insektshotell såg vi.

Här står det lite om platsen.

Sedan alla dessa rosplanteringar som har namn efter kända och för mig en del okända personer. Jag måste nog resa ner då de står i full blom.

Tarja Halonen                       Charles Darwin                 Nostalgi                 Stor Kärlek min Valentin

Några rosenbuskar och deras namn. Ska bli intressant att se dom sedan, då de har blivit stora och blommar.

Kungen och Silvia har varit här 1986 enligt denna sten.

Dessa bilder tog jag inne i växthuset. Det går att klicka dom större.

Syskon, är visst statyns namn.

Det fanns hur många palmer som helst. Vackert och varmt var det därinne.

Här lite information om någon är intresserad.

Ett litet annorlunda skyltfönster såg jag på vägen tillbaka till hotellet.  Vackert hjärta.

Idag har vi aprilväder här, minus tre grader i morse och det snöade då. Hoppas att ni har bättre väder för nu verkar det att vara bara blött som kommer ner. Men ut och handla måste vi, det blir väl alltid någon som kommer och hälsar på. Skriver kanske lite mer om resan, för jag har verkligen fått se mycket av "Sveriges andra stad".

...och jag har svårt att förstå vart tiden tar vägen. Nu har "de" också stulit en timma av mig, eller lånat då, eftersom jag får tillbaka den till hösten.

Vi har firat vår dag med besked och knappt hunnit med något annat.

"Bröllopsresan", som mysingen hade planerat var verkligen planerad. In i minsta detalj, nästan, det blev lite avvikelser men inte många.

Vi åkte med Blå Tåget till Göteborg och övernattade där på hotell Royal. Blå tåget ägs av Skandinaviska Jernbanor, med fina 60-tals vagnar, restaurangvagn, vita dukar och där maten serveras vid borden.

Det fanns en pianobar på tåget också där det spelades låtar nästan hela resan. Jag passade på att ta en bild då det var tomt i baren. En ung pianist på nerresan och en lite äldre gentleman på vägen hem, underhöll.

Jag hade inte varit i Göteborg förut så det var mycket att titta på. Undrar så vad detta är för roliga skulpturer?

Denna skuptur finns inne på stationen. Står flickan och gråter eller leker hon kurragömma? Hon som har gjort skulpturen är född i Wales och heter Laura Ford.

Då vi kom till centralstationen i Göteborg möttes vi av dessa säckpipare. Oj så de kunde spela.

Hotellet.

Taket i foajen.

Trappan var hur pampig som helst. Bred och med mjuka mattor på. Vi bodde på fjärde våningen. Det fanns ju hiss också. Hotellet är Göteborgs äldsta.

Vallgraven.

Alfons Åbergs Kulturhus.

Avenyn från Götaplatsen.

Våren hade kommit till Göteborg också.

Vackra blommor lyste upp ibland.