Det är mycket lurigt att gå ut nu på våra trottoarer, ömsom grus ömsom ishalka. Vi gick en snutt igår men hade satt på oss broddar och de kom väl till pass, behövdes verkligen. Jag hoppas att alla som kan, tar på sig broddar för vissa gator är inte isfria och väderleken är också lurig. Grader omkring nollan, antingen några grader plus eller minus, det bäddar för ett svårgått underlag.

Jag är så tacksam att jag har mysingen att hålla i handen, i vått och torrt, i snömodd och halka. Det är guld värt för mig som är kanske lite vinglig och ostadig ibland. Han är bra att ha för mycket annat också. Just nu till exempel står han i köket och håller på att göra en pannkakssmet, så då vet ni vad vi får till lunch, bland annat. Torsdag idag.

Häromdagen åkte vi till min äldste bror i Farsta som bjöd på en underbar trerätters middag. Förrätt en jättegod soppa, måste be om receptet, huvudrätt thailändsk wokgryta med toppensmaker och efterrätt en mousse toppad med olika rostade mandlar och nötter. Ljuvligt.

Då vi på kvällskvisten gick Sturegatan fram mötte vi många människor med granar i händerna, antingen drog de dom efter sig, eller bar. Vi funderade var dessa mängder av granar skulle hamna. Snart fick vi svar. Vid en korsning stod en sopbil som malde sönder gran efter gran. Det doftade så gott för många av granarna verkade inte ha börjat att barra alls. Det verkar som om tjugondag Knut har passerat.

Det märks inte  så mycket på denna bild men det var hundratals människor som passade på att återvinna sina granar.

"Och, himlen var oskyldig blå".  Nej, men skyldigt rodnande.

Dessa två veckor som jag har varit inomhus och inte orkat göra någonting har jag försökt att gå igenom min dator och  se om något kan rensas och vad jag vill ha kvar.

Bilder, jag har en oändlig massa bilder som jag har tagit och som bildligt talat bara ligger och skräpar. Det kommer att ta lång tid att få ordning på dom. Ja, ordning är det, jag har gjort iordning olika grupper, prydligt och med namn men det är många som inte är något att ha kvar. Det är bara så svårt att bestämma sig.

Men i alla fall, till saken. Bland mina dokument så hittade jag denna dikt som jag skrev då min mysing flyttade hem till mig, måste vara 8 år sedan, kanske. Undrar varför den är kvar. Slarv förstås.

Tänk att vi vågat språnget har

att flytta ihop på gamla dar.

Tror att allt detta är rätt.

finns nog inget bättre sätt,

då vi tillsammans vill vara.

Ja, jag säger då bara,

önska oss lycka till

och att livet blir som vi vill

eller att vi i alla fall får

leva lyckliga många år.

Vi är ju bara sextiofem

inte dags att hälsa hem

Ta varje dag som en gåva.

det får vi oss båda lova.

Det där med att ta varje dag som en gåva blir ännu mera sant och påptagligt om man blir sjuk och krasslig. Tänk så mycket det betyder att få ha hälsan. Att kunna stiga upp varje morgon, se en ny dag och göra det bästa av den. Är man ung och frisk så går tankarna kanske inte så ofta i dom banorna.

Så här såg vi ut då. Eller, vi hade bott ihop i ett år då den översta bilden togs. Det syns att åldern har tagit ut sin rätt. Här är vi fortfarande rätt så "unga". Det var också innan mysingen hade bantat bort cirka 15 kilo. Den undre bilden är cirka 2 år gammal.

kk

Nu är jag trött och less på min hosta och snuva som inte vill släppa sitt grepp om mig. De säger att en obehandlad influensa tar 14 dar att läka och en behandlad 2 veckor. Nu har det snart gått den tiden, det känns skönt för det ska ju betyda att på onsdag är jag frisk. Har inte tagit någon promenad sedan nyårsdagen då jag gick ut en kvart, c:a.

En liten historia som jag läste igår och som jag tyckte var rolig vill jag dela med mig till er.

Jag var ute och gick med min 4-åriga dotter.
 Hon plockade upp något från marken och stoppade det i munnen.
Jag tog saken ifrån henne och sa till henne att inte göra så.

"Varför då"?  frågade dottern.
"Den är smutsig och kan vara full av bakterier".

Då tittade min dotter på mig full av beundran och frågade;

"Mamma hur vet du allt sånt där"?

Mm,  jag var tvungen att tänka snabbt.

"Alla mammor vet sånt här det är en del av mammaprovet,
det måste vi veta annars får vi inte bli mammor".

Vi gick vidare en stund min dotter var tyst i 2-3 minuter
men hon tänkte mycket på mitt svar, så plötsligt sa hon,

"Nu förstår jag" !!!!

"Om man inte klarar provet då blir man pappa".

"Precis", svarade jag med ett stort leende på läpparna.

Lördag, bästa dagen på veckan. Känns inte så eftersom jag fortfarande inte varit ute och promenerat, den bästa dagen, menar jag.

Igår tänkte jag, fast hostan sliter så är jag ändå feberfri och borde klara av frisk luft. Sagt och gjort, jag klädde på mig och skulle iväg, då sätter förmaksflimret igång. Det var bara att tänka om. Nu är jag fri flimret för denna gång men håller mig ändå inomhus, tror jag.

Vi har 5 minus grader och det ska komma oväder.

Häromdagen kom det ett vykort i brevlådan. Oj tänkte jag, är det någon som jag har missat att skicka julkort till. Om det inte är födelsedag eller jul så får jag sällan något kort på posten.

Men massor med julkort har det kommit till mig i år. Jag tackar så mycket. Det är närmare 30 st.

Jo, kortet i onsdags som kom, det var ifrån min syster i Hälsingland.

Det var dessa fina rader som stod på kortet.

Lämna dina problem till Gud

Han är ändå vaken hela natten.

Tänkvärt och fint.

Bilden på kortet var också så vacker. Soluppgång verkar det som. Jag lade det på min dator då jag tog bilden för jag har också en vacker himmel på min bild som jag har som bakgrund på datorn. Bilden tog jag en tidig morgon över Råstasjön.

Tänk, nu har det gått en hel vecka utan att jag har varit utanför dörren. Helt otroligt vad denna influensa var seg och besvärlig av sig. Men det är klart, alla ingredienser verkar finnas där för att det ska bli en rejäl mix till en jobbig influensa.

Jag har nämligen haft, frossa, feber, ont i kroppen, mest huvudet, yrsel, snuva, hosta, kräkningar. Nu har jag bara snuvan, hostan och yrseln kvar. Så jag ser framåt, närmare bestämt mot att komma ut i friska luften.

Idag verkar det vara just "friska luften", ute. Det har snöat i går eftermiddag och inatt så nu är det vitt på marken. Jag hoppas att det inte är halt för min mysing gick iväg. Han gick ner till SPF lokalen för att hjälpa till med utsändningarna till våra medlemmar, av månadsbladet. Bladning av inbet.kort, rabattlistor, aktiviter och liknande. Efter det ska allt delas ut av oss brevduvor. Men idag får mysingen gå våra rundor själv, jag klarar inte det. Jag måste bli frisk först.

Så här såg det ut mars 2010 då det var oväder och vi gick och delade ut tidningen. Ni kanske kan se att det är jag på bilden?

Då blev det ett rejält pulsande, men idag är det bara några cm snö som har dalat ner.

eller bättre fortsättning, i alla fall då det gäller mig.

Jag har haft en rejäl influensa och inte varit utomhus i år. Så fruktansvärt det låter men i verkligheten är det ju inte så många dagar ändå. Nja, nyårsdagens morgon stack jag ut näsan lite. Hög feber, ont i huvudet, ja hela kroppen, snuva och en otäck hosta som fortfarande stör min nattsömn. Igår morse innan jag steg upp hade jag 38,1 graders feber så nu håller det på att bättra sig. Förmaksflimret har dessutom besökt mig i omgångar.

Hoppas bara att mysingen slipper detta, det är ju han som sköter allt vad det gäller marktjänsten, blir han sjuk är vi illa ute, kan tänkas.

Han måste ju vara försiktig också vad det gäller hög feber. Då blir det direkt in till akuten för hans del.

Om ni undrar varför så ska jag tala om det.

På nyårsaftonen för exakt 5 år sedan opererades mysingen i magen och de tog bort en elakartad tumör som satt i grovtarmen. Vid operationen kom läkaren åt mjälten som skadades och därför var de tvungna att ta bort den också. Vilket betyder att han har ingen mjälte och har därför nedsatt immunförsvar. Tydligen går det bra att leva utan mjälte om man är vuxen, bara i fosterlivet är den en livsnödvändighet.

Annars så gick allt bra vad gäller operationen som tog 4 1/2 timme, alltså rätt lång tid. Han tappade 1,4 liter blod så ni förstår att han såg rätt så ömklig ut den första tiden.

Mysingen repade sig snabbt och tog sig tillbaka med en enorm energi till vårdpersonalens förvåning. Så den 3 januari kom han hem igen. Helt otroligt. Därefter har han gått på 3-månaders koller, de första åren, vad gäller magen och lungorna, men tack och lov har de inte hittat några fel. Nu efter 5 år är han friskförklarad vad gäller detta.

 Bilder tagna på nyårsnatten från vårt vardagsrumsfönster.

Tack för alla nyårsönskningar.

Hoppas att vi alla får ett fint år 2015.