Skrev igår om föräldrar, barn och mobiler.
Här kommer lite mer telefonsnack.
Åkte in till sta´n med tunnelbanan. Det var tidigt på morgonen för jag hade en tid på Karolinska att passa. De skulle kolla min pacemaker.
Jag åkte mycket kollektivt förut då jag jobbade och det var tidiga mornar så jag har ju så att säga vanan inne, med stressen och jäktet som präglar människor den tiden.
Förr, var det så att nästan alla hade en Metro att läsa, en annan tidning eller en bok. Några kanske halvsov, vilade inför dagens jobb, eller tjejer som satt och sminkade sig, hade kanske inte hunnit det hemma förut, eller åt på en frukt, macka eller så. Många gånger var det kompisar eller arbetskamrater som satt och pratade med varandra. Det var lite liv och rörelse.
Därför blev jag förvånad, denna gång. Jag kommer in i vagnen, inte många ljud hörs, utrop av stationer och så, men annars. Tyst, totalt tyst. Vet ni vad det beror på? Joo, nu sitter nästan alla med en makapärr i handen och skriver eller läser, helt uppslukad av vad de hör eller ser i mobilen eller vad det nu är.
Tiderna förändras och ofta, vi med dem. På både ont och gott, kan jag tycka. Är jag efter min tid och gammalmodig? Visst, jag ser många fördelar med att hela tiden vara "tillgänglig och uppkopplad" men bara vi inte glömmer bort varandra, glömmer bort närhet.
Kan det vara så här illa?
Några tankeväckande ord.
GeddFish
30 september 2014 17:49
Jag delar dina tankar resolut! Tänker ofta på detsamma! Har idag pratat med ett av mina barn, som inte hör av sig speciellt ofta, jag vill prata i telefonen, inte chatta, sms:a. Men så är det, de har inte tid, är så pressade på jobbet, så den egna lilla familjen går först.
Det är så konstigt nu. Men vi är nog gammalmodiga.
Kram!
http://gerd-geddfish.blogspot.com
Znogge
30 september 2014 18:37
I vårt personalrum sitter många och stirrar på sina mobiler i stället för att prata med varandra. Jag menar hur tråkigt blir inte det? Mycket märkligt tycker i alla fall jag...
Kram och god kväll!
http://znogge.wordpress.com
Ingrid
30 september 2014 19:10
Visst är det konstigt så det har blivit. Jag ser ju på mina ungdomar - umgänget idag består av att de sitter i varsitt soffhörn och knappar på mobil eller surfplatta.
De var bra dina tankeväckande ord, men man ska ha någon att krama också.
Kram, kram!
http://stenstugu.com/wp
Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ
1 oktober 2014 12:23
Visst är det bra att vissa saker utvecklas och sådär, men ibland blir det nästan lite överdrivet. Att folk alltid måste hålla och kolla i sina mobiler. Jag kan se folk vara ute och promenera tillsammans men båda pratar i sina telefoner istället för att prata med varandra (det var väl därför de skulle promenera tillsammans egentligen). När vi var på resa satt många sällskap tillsammans, men de pratade inte med varandra utan fifflade med sina telefoner. Inte okej enligt mig. Men men, folk gör som de vill om de tycker internet värden är viktigare än det vanliga livet så får det stå för dem.
Nu är jag tillbaka efter ett par dagar utan internet. Det var faktiskt rätt skönt att inte kunna gå ut och kika på allt:P
kramar
http://sessie.se
Tezz På S/Y Endeavour
1 oktober 2014 18:11
Instämmer! fast det finns en annan baksida av det hela också, högljutt pratande som hörs över hela vagnen, fotande av sej själv i olika vinklar(patetiskt)
Då föredrar jag faktiskt de som sitter tysta och pillar på sin telefon..
Men visst vore det trevligare med lite vanlig äkta social samvaro.
Kram
http://www.sailaway.bloggplatsen.se
Musikanta
1 oktober 2014 19:09
Det är väl därför jag känner mig så ung, för att jag får så många kramar varje dag, haha.
Jag tänker samma sak när jag åker tunnelbana ibland när jag är och hälsar på barnbarnen. Jag brukar räkna dem som INTE tittar eller prata i sin mobiltelefon - det är inte många. Å andra sidan är det ju roligare att titta i sin mobil än att bara sitta och inte göra någonting.
Kram från Ingrid
http://Musikanta.blogspot.se